Det är verkligen bra att man förändras som person. Att man kan känna sig starkare och självsäkrare. Egentligen simpla saker blir enklare. Som att man vet vad man vill & vad man tycker. Allt förändras med tiden.

När tiden går så kan man inte förvänta sig att allt & alla runtomkring en ska förbli detsamma.
Alla andra förändras ju också på olika sätt.
Med det kommer ju både positivt & negativt.
Man kanske inser vilka som ger en lika mycket tillbaka som man själv.
Det är det värsta som finns när man inser att någon inte bryr sig lika mycket som en själv. Här har man gått omkring & trott & antagit en massa och sedan visar det sig att man inte är på samma nivå. Slap in the face.

Ibland märker jag att jag kanske ändrats på något vis. Och det har varit mer förändring mellan mig och mina relationer till andra de senaste månaderna än vad det varit innan. Mer action. Mer ups and downs.
Så har det inte varit innan.
Det är i alla fall så det känns?
Nu har jag suttit här den senaste timmen och tänkt för mycket tror jag.
Men hur kommer det sig?
Bryr jag mig mer nu? Aldrig varit en egoistisk person, men var definitivt en mer självcentrerad person för inte alltför längesen. Med det menar jag att jag oroade mig mer om vad andra tyckte om mig och så vidare. Däremot har jag alltid brytt mig om att folk omkring mig mår bra.
Eller är allt det här bara inbillning? Har jag liksom i det stora hela varit för självcentrerad & upptagen med mig själv att jag inte brytt mig om annat än mig själv?